En mördares bekännelse

Den förre detta spionen Golubchik ("Lilla duvan") har återvänt från Ryssland till mellankrigstidens Paris. Under en natt med landsmän och snaps bekänner han sina förräderier och vidrigheter, en livsberättelse som verkar ledas av djävulen själv.

"Mitt emot mig stod Lakatos eldröda väska. Halmhatten låg bredvid den som en tjänare. Väskans lås gnistrade likt en gyllene, stängd mun. En lysten mun. En professionell - men inte enbart en professionell, utan även en sorts övermänsklig, en djävulsk - nyfikenhet tvingade mig att återkommande slänga en blick över bordet och stirra på väskan. Jag skulle hinna öppna den innan Lakatos var tillbaka. Tio minuter! hade han sagt. Tio minuter! Jag hörde väggurets hårda tickande över buffén, genom glasdörren."

Titeln utkom för första gången 1936, mot slutet av Joseph Roths liv, en tid då författarens ihållande alkoholism sipprar genom verkens sidor, karaktärer och dialog.

Joseph Roth räknas som en av 1900-talets stora europeiska författare och journalister. Hans berättelser är intensiva, levande och äkta. Detta är första gången 'En mördares bekännelse' översätts till svenska.

Författaren och journalisten Joseph Roth var aktiv mellan de två världskrigen. Hans stadigt tilltagande alkoholism färgar ofta av sig på karaktärer i böckerna, kanske främst i det genomgående snapsandet i 'En mördares bekännelse'. Under sitt liv deltog Joseph Roth bl.a. som frivillig i Första världskriget, samt följde noggrant hur Europas gränser förändrades och stormakterna sönderföll i unga, nya stater.

I hans verk lyfts ofta våra obemärkta, flyktiga människor upp: smugglare, handlare, lögnare, prostituerade, flyktingar och förlorade själar. Dessa levande, tänkande, spottande och fräsande karaktärer visar oss en väg igenom livet, för att i nästa sekund försvinna utan en varning. Joseph Roth är en mästerlig berättare, som alltid låter verklighet och villfarelse dyka upp strax intill varandra, likt två oskiljaktiga vänner.